Salle på Albano
Det började med att Salle fick diarré i torsdags, den fortsatte under fredagen och blev bara vattnigare, under fredagskvällen så hade han ingen större aptit.
På lördag morgon kom det lite blod 🩸 i slutet på diarrén och han vägrade äta så jag ringde till Albano för att rådfråga.
De tyckte att vi skulle avvakta då han fortfarande drack och var pigg.
Under dagen var vi ute och handlande och Salle sa till ungefär varje kvart att han behövde gå ut och bajsa, det var bara färjat vatten som han klämde ur sej, ringde Albano igen när vi kom hem och vi fick komma in på en gång.
Väl inne gick det fort, de tog tempen och han låg i högsta normaltemperaturen 39 grader.
De kände och klämde på magen och i ändtarmen, Salle visade tecken på att ha ont i magen när de klämde, blodprov togs och kanyl sattes, inläggning på vårdavdelningen blev resultatet.
På söndag morgon ringer de och berättar att Salle kräkts upp grimman till en champangekork och de vill göra ett ultraljud för att se om det ligger kvar skräp i magen.
Efter ultraljudet som de inte kunde se något på då han var väldigt gasig i magen så blev det röntgen.
De såg främmande föremål så de gick på måndagen vidare med gastroskopi för att se vad och om de kunde plocka ut föremålen den vägen.
De hittade blandannat korken till champagneflaskan, en skärva porslin från typ en kruka, en bit av en boll.
Allt kunde de plocka ut med gastroskopiet.
De såg även att han hade en stor inflammation i magen och passade på att ta en biopsi som de skickat för utredning.
På tisdagseftermiddagen blev Salle hastigt sämre då han släppte blodplasma genom kärlen så det bildades ödem under huden och de behövde skicka honom till intensiven för att ge honom blod 🩸och antibiotika.
Det var kritiskt för honom ett tag men på onsdagsmorgon så började han piggna på sig, han började själv äta kokt kyckling så smått, han hade slutat med bodblandad diarré och endast bajsat en gång på morgonen.
Han hade även börjat visa sina "pinscher" takter och försökt att bita dem när han skulle få medicin i tablettform, så de fortsatte med det intravenöst.
På eftermiddagen var veterinären vid gott mod och kände sig lugn över hans häslostauts.
Om allt fortsatte i samma riktning så skulle han få komma hem under torsdagen.
Äntligen kom samtalet jag väntat så mycket på, Salle skulle äntligen få komma hem, kl 14 fick jag hämta honom.
Många pengar fattigare, men med en trött, glad och smalare hund är jag nu hemma.
Nu väntar en tid med lugna promenader, vila och skonkost tills vi får svar på biopsin.
