Så kom den då...
Men vad var det som kom? Jo dagen jag fruktat men dottern längtat till, hon skulle flytta hemmifrån, stå på egna ben.
Redan i Maj fick hon reda på att det skulle bli en lägenhet ledit i September som hon stod nästa i tur på för att få, man skulle ju kunna tycka att jag då har haft hela sommaren på mig och hela hösten på mig för att förbereda mej för detta, men tiden gick så fort, helt plötsligt var det dags att skiva på kotraktet och få nycklarna til sin alldelses 1:a egna efterlängtade lägenhet.
I natt sov hon i sin lägenhet, snyft... nu är hon verkligen sin egen.
Ett tips och råd till er alla med små barn, ta tillvara på tiden, de växer upp alldeles för fort. Man tror man har all tid i värden, men 20 år går i ett nafs.
Vi har ju fortfarande lillasyster boendes hemma ( på pappret i alla fall) men henne ser man sällan skymten av, hon jobbar och umgås med vänner och pojkvänn. Tack och lov så har vi ju Gabbe som inte kommer flytta hemmifrån, han kommer behöva ompyssling hela livet.
Kommentarer
Trackback
